om hundra år

kvällen/natten igår var rätt okej.

Jag känner mig som den personen vi alltid pratar om.
Liksom säga en sak och mena det, fast riktat mot mig.
Det är så jävla fel bara.
Men jag liksom, bryr mig inte.
Det är bra som det är nu ändå.

Det där ordet tänker jag inte ens skriva för då kommer alla ba hetsa.
Klarar mig utan.

Nu regnar det, jag är hos elin. Hon om någon är världens bästa.
Vi ska över till theo runt halv tre, på barnkalas.

tja

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0