babylonsjukan

Söndag, det känns.
Det blir verkligen tomt. Blir svartsjuk för allt när du inte är i närheten.
Kanske inte konstigt, eller så är det. Säg vad du vill för jag vene.
And i know it wont take u long to make me smile.

Men nu har jag suttit här och försökt lista ut vad jag ska skriva i fleratusen minuter.
Jag blir inte på bättre humör genom att läsa mina äldre inlägg, lite depp kanske.
För att rycka upp mig äter jag violglass och lyssnar på Petters nya.
Väntar på att jakob ska komma hem också.
Ett bättre inlägg än såhär blir det troligtvis aldrig. Johannas blogg är tjatig, egocentrisk och enformig.
Men läs sandras då förfan!

parlamentet har visst börjat

pussss